Förlossningen
Kategori: ...allm�nt
När vi kom in på förlossningsavdelningen på Skövde sjukhus blev vi tilldelade ett rum, Kenny fick mat :) och jag fick lägga mig så att de fick ta en ctg kurva. Barnmorskan kom in då och då och tittade och sa att jag fick ligga ett tag till för doktorn var inte riktigt nöjd med bebisens rörelser, eller ja, bristen på rörelser. Jag förklarade att det varit så hela dagen och att läkaren i Borås fått väcka bebis genom ljud. Låg en timme med ctg och fick ondare och ondare i ryggen. Sammandragningar. Jag berättade för barnmorskan och hon sa att läkaren skulle komma och titta på mig. Låg och väntade och när läkaren kom vid 21 tiden hade värkarbetet börjat på riktigt. Detta var ju inte riktigt meningen eftersom jag skulle bli igångsatt under fredagsmorgonen. Han undersökte mig och konstaterade att jag vart öppen fyra centimeter. Jag var jätterädd och hade skit ont och ville bara in på ett förlossningsrum så att jag kunde få lustgas. De hade skiftbyte för personalen och min nya barnmorska var verkligen jättebra. Jag använde mig mkt av lustgasen och genom att blunda och andas. Kenny masserade mig i ryggslutet mellan värkarna och det kändes som att vi hade det under kontroll. 00:17 var vårt mirakel ute. Men shit alltså. Jag hade glömt hur ont det gör att få ut de rackarna. NU kommer jag inte ihåg hur smärtan kändes, men just då vart jag riktigt chockad. Klart hanterbart, men aj aj aj.
Vår bebis skrek inte när han kom ut. Jag fick inte upp honom på bröstet och Kenny fick inte klippa navelsträngen.
Han andades inte och jag blev hysterisk för att han inte skrek. Men barnmorskor från neo var med och sprang ut med honom och hjälpte honom att börja andas. Sen åkte Kenny med Frank och personalen upp till neo. Ingen drömförlossning, men det har jag haft två gånger innan. Klockan två på natten fick jag äntligen träffa vår son. 2790g och 46cm lång. Född den 22/11-13 i v. 34+6. Du är så älskad!
