Jag är tillsammans med Kenny. Igen. Ja. Jag vet att Ni tycker det är förjävligt på så många olika sätt. Men det får jag leva med. Jag fokuserar på min familj och trots att vi gått igenom så många saker så står jag fast vid mitt beslut och jag vill inte höra en massa negativa åsikter. DÄRFÖR att jag själv är så väldigt medveten om dem alla. Den senaste veckan har jag ältat och ältat, försökt besvara mina egna frågor och hitta svar på allt. Men sanningen är enkel. Jag är kär i honom och det är honom jag vill ha. Ingen annan. Det går inte att förklara sina känslor, iallafall inte på ett sätt så att alla förstår. Men ungefär så här är det: Jag saknade honom hela tiden. Varje låt, varje film, tvprogram, maträtt osv påminde om honom och allt vad jag och barnen gjorde ville jag berätta för honom. Varje gång jag gick på en K-brunn tänkte jag på Kenny och jag ville inget annat än att kontakta honom. Men det gjorde jag inte. Jag ville så gärna komma över honom, jag snackade skit och höll med alla som sa att det inte skulle vara vi. Att det inte var bra. Jag försökte intala mig själv om att jag inte ville, att jag var färdig. Men inte till en enda sa jag hur mycket jag saknade honom och hur mycket av min tid som gick åt att tänka på honom och att försöka att inte tänka på honom. Som sagt så vet jag att handlingar skett, ord som sagt och tankar som tänkts- inte borde ha hänt. Men man kan faktiskt inte göra något åt det som redan hänt. Jag måste se framåt, se till vår framtid och tro - på honom, på mig själv, på oss. Ni kanske tycker att jag är egoistisk, otacksam och dum. Kanske är det så. Men det är inget Ni ska lägga Er energi på att analysera. Det gör jag så bra själv. Det är alltid lätt att ha åsikter och det får man ha. Men jag vet redan att ingen gillar detta. så snälla. Håll det för Er själv, eller i alla fall, håll mig utan för de samtalen. Jag skriver inte detta för att jag är arg eller ledsen. Detta är mitt sätt att försöka förklara och försvara min handling.

Det som hänt tidigare går inte att försvara - det vet jag. Men jag tror på förlåtelse och på att människor kan förändras.